Network Menu

Svetlana Aleksijevitj, Nobelpristagare i litteratur 2015


<<< Tillbaka till dagens luckasida
<<< Till listan över alla luckasidor för 2015
<<< Tillbaka till sidan med alla ramsor


Text: Cecilia Oskarsson, SWEA Moskva, med introduktion av Mi Karlsson Bergkvist

Det är Svenska Akademien och de aderton ledamöterna som varje år beslutar om vem som ska tilldelas Nobelpriset i litteratur. Svenska Akademien instiftades av Gustaf III år 1786 och enligt stadgarna är deras uppgift att ”arbeta uppå Svenska Språkets renhet, styrka och höghet”.

Det är Sara Danius på stol nr. 7 som sedan den 1:a juni 2015 är Akademiens ständiga sekreterare och därmed är det också hon som har till uppgift att meddela vem årets pristagare är. Det här året gick priset alltså till Svetlana Aleksijevitj. Det finns också flera andra kända ryskspråkiga författare som tilldelats priset, bland andra Boris Pasternak (1958), Aleksander Solzjenitsyn (1970) och Joseph Brodskij (1987).

Den första Nobelprisutdelningen ägde rum den 10:e december, som är Alfred Nobels dödsdag, år 1901. När den högtidliga prisutdelningen avslutats är det stor bankett i Stockholms Stadshus, Blå Hallen, med efterföljande dans i Gyllene salen. Allt detta kommer Svetlana Aleksijevitj också att få uppleva när hon tar emot världens förmodligen mest prestigefyllda litteraturpris.

Här berättar SWEA Moskvas ordförande Cecilia Oskarsson om årets pristagare Svetlana Aleksijevitj, samt ger några tips på vilka böcker man ska läsa. Kanske något att tänka på som avkoppling under julhelgerna, eller som en julklapp till någon litteraturintresserad familjemedlem.

Percentage of Nobel Prize in Literature laureates by language family

Percentage of Nobel Prize in Literature laureates by language family
[License: CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons]


Swetlana Alexijewitsch, 2013; Foto: Elke Wetzig

Swetlana Alexijewitsch, 2013; Foto: Elke Wetzig
[License: CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons]]

”För hennes mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid”.

Så motiverar Svenska Akademiens ständiga sekreterare Sara Danius årets pristagare Svetlana Aleksijevitj. Svetlana är född i Ukraina 1948 av en vitrysk far och ukrainsk mor. Idag bor hon i Minsk, Vitryssland huvudstad.

Det har diskuterats vilken genre Svetlana Aleksijevitj egentligen skriver i. Själv har hon kallat sina böcker för ”dokumentärromaner”, i gränslandet mellan skönlitteratur och reportage.

– I 35 års tid har jag försökt skriva Sovjetmänniskans historia. Det är en kuslig, bloddrypande historia och jag måste säga att det blir allt svårare för mig att älska människorna ju mer jag forskar, sade Svetlana Aleksijevitj.

Hon lever i ett land där mer än hälften av folket stödjer en diktator, Alexander Lukasjenko. Visst fuskas det med valen, men många stödjer honom. Det är inte alltid lätt att älska det enkla folket för en som jag, som tillhör eliten, menar Svetlana.

Svetlana Aleksijevitj blir den fjortonde kvinnan som tilldelas priset.
Det här ska du läsa av Aleksijevitj:

  1. Kriget har inget kvinnligt ansikte, 1985. Svetlana Aleksijevitjs genombrottsbok är ett korus av kvinnoröster; monologer som ger nya perspektiv på det andra världskrig där också sovjetiska kvinnor stred, men utan att få den hjältestatus som deras manliga motsvarigheter fick efter kriget. Tvärtom.
    Nobelpriset 2015, Svetlana Aleksijevitj by Frankie Fouganthin

    Nobelpriset 2015, Svetlana Aleksijevitj by Frankie Fouganthin
    [License: CC BY-SA 4.0 via Wikimedia Commons]

  2. De sista vittnena: solo för barnröst, 1985. Aleksijevitj låter de som då var små barn minnas 1941 och det blir naturligtvis något helt annat än när historieböckerna minns. Det är små detaljer, förskjutna verkligheter, obegripligheter och fasansfullheter som omtolkas för att bli gripbara.
  3. Zinkpojkar, 1989. Hon drogs inför rätta men målet lades så småningom ned. Bokens titel anspelar på de zinkkistor som skeppades hem från Sovjetunionens krig i Afghanistan och som innehöll massakrerade kroppar. För många sovjeter innebar boken att de för första gången konfronterades med något annat än militärens officiella, fosterländskt blommiga, version av det blodiga kriget.
  4. Bön för Tjernobyl: en framtidskrönika, 1997. Det går rykten om gravarna i Mitino utanför Moskva, där brandmännen från Tjernobyl vilar. Det sägs att det stiger ett ljussken över gravarna om natten, att de strålar. I boken berättar de som var med, hur de boende i Pripjat väckte barnen och stod på balkongerna för att beundra det hallonröda ljuset från reaktorn. Sorgen, skammen, glåporden och den stora glömskan. Och barnen som lär sig att inte plocka blommorna eller klättra i träd.
  5. Tiden second hand, 2013. Aleksijevitj skriver om före detta sovjetmänniskor och numera post-sovjetmänniskor som hon har träffat i de olika republikerna under drygt 20 år. Det är ett majestätiskt och rörande körverk.

Svetlana Aleksijevitjs officiella webbplats är alexievich.info/indexEN.html

Den allmänna informationen om Svenska Akademien och nobelpriset i litteratur är hämtat från: