Network Menu

Paulas julminne: jul i djungeln


<<< Tillbaka till dagens luckasida
<<< Till listan över alla luckasidor för 2015
<<< Tillbaka till sidan med alla ramsor


Text: Paula Fernström Hasselgren, ordförande SWEA Zürich
Fotos: Privat

Profilbild2 - Paula Fernström Hasselgren; Foto: PrivatJag drar mig till minnes en jul för många år sedan, jag var student i Uppsala vid den tiden. Det var för mig den första julen som inte firades enligt alla väl inarbetade, trygga och mysiga traditioner. Jag hade sparat och gnetat under ganska lång tid med extrajobb vid sidan av studierna för att spara ihop pengar till en riktig drömresa. Strax före jul 1982 var målet nått och då bar det iväg.

Först flög vi till Sri Lanka där vi badade, solade och åkte runt på ön i en gammal skraltig taxi. Vår lokala chaufför tog oss under ett par dagar runt hela ön och fick se religiösa monument, nationalparker och teplantager. När han sov i bilen, sov vi i ett ”kyffe” i djungeln. I denna byggnad hade väggar och tak inte kontakt med varandra utan det var 30 cm helt öppet mellanrum rakt ut i den becksvarta djungeln. Det var skräckfyllt när dieselaggregatet stängdes av klockan 22 på kvällen och det blev helt svart! På morgonen när vi vaknade hade vi sällskap av en stor hårig spindel och en enorm padda, och jag försäkrar att jag aldrig känt mig så rädd! Vi vandrade i Jan Lindblads fotspår i nationalparken Wilpattu. Där hade vi tur och fick se de flesta exotiska invånarna, bland annat leopard, elefant, buffel, stora ödlor och många vackra fåglar.

Paulas tomtar; Foto: PrivatVår resa fortsatte sedan ner till Maldiverna och att landa på flygplatsön var en speciell upplevelse. Landningsbanan var utbyggd i vattnet på båda sidor om atollen och den lilla flygplatsbyggnaden var inte större än en kiosk, vilken vi snabbt swischade förbi. Men piloten fick tack och lov stopp på planet innan vi fortsatte ut i vattnet. Sen följde en vecka med fantastiska snorkelupplevelser. Vi tillbringade många timmar varje dag i det ljumma vattnet och vi såg hajar, muränor, mantor och otaliga andra färgglada vattenvarelser. Måltiderna intogs på atollens enda restaurant, det var en märklig byggnad, inga väggar utan endast ett cementgolv och några balkar som höll upp ett flätat palmbladstak. Tittar man på bilder från Maldiverna nu, så kan jag knappt tro det är sant hur enkelt det var då för nästan 35 år sedan.

På julafton öppnade jag således den från mamma medskickade julklappen. Det var två små tomtar i trä. Jag har fortfarande kvar tomtarna även om lilla tomtemor saknar ett ben och tomtefar en arm så är de mig väldigt kära. Dom ser ut som något i stilen av bilden till höger.