Network Menu

Christinas julfirande


<<< Till listan över alla luckasidor för 2016
<<< Till sidan med alla ramsor


Christina Hallmert under VM2015 i Scottsdale AZ; Foto: Li Ansefelt

Foto: Li Ansefelt

Christina Hallmert, medlem i SWEA Rom, har varit avdelningsordförande i Rom, regionordförande i MEMA (Mellersta Europa, Mellanöstern, Afrika) och ledamot i SWEA Internationals styrelse. Sedan 1 januari 2016 är hon SWEA Internationals ordförande. Christina är född och uppväxt i och utanför Stockholm. Hon flyttade till Rom med sin italienske man 1993 och jobbar på Amicheitalia, en svensk resebyrå i Rom.

Christina, 5 år, hjälsar jultomten; Foto: Privat

Christina, 5 år, hälsar på tomten; Foto: Privat

Julen ligger mig varmt om hjärtat.

Mina första minnen från julen är tända ljus och stämningsfulla julaftnar med mycket julmat och julklappar hos min farmor och farfar. Jag var första barnbarnet och fick mycket uppmärksamhet. Det kompenserades hos mormor och morfar där jag var barnbarn nummer åtta och inte hade samma centrala plats. Hos mormor och morfar firades en mer religiös jul med högläsning och sång. Mina föräldrar valde en gyllene medelväg i vår familjs julfirande med traditioner från båda hållen där man med åren skapade sin egen kultur.

Varje julaftons morgon brukade mina föräldrar komma in i mitt och min systers rum och lämna ett tänt ljus och några pepparkakor och önska god jul. Nere i vardagsrummet spelades lite tyst julmusik stämningsfullt. Så började julen när jag var liten och granen lyste när vi kom ner från våra rum med tindrande ögon och fick en varsin julklapp, eftersom dagen skulle bli lång innan tomten kom.

Julförberedelserna började flera veckor innan med bl.a. ett stort pepparkaksbak efter gammelmormor Jennys hemliga recept. Det finns inte godare pepparkakor i världen! Hela köket var fullt av plåtar och mina föräldrar var helt slut på kvällen när allt var klart och burkarna stod travade fulla med hjärtan och stjärnor. Det bakades också saffransbröd och gjordes knäck och kola till min och min systers stora förtjusning.

Sill och strömming lades in, lax gravades och köttbullar trillades och skinkan blev precis klar kvällen innan julafton då, enligt vad jag fick veta långt efteråt, mina föräldrar varje år hade provsmakning av allt det goda efter att alla julklappar slagits in sent på kvällen och jag och min syster sov.

Christinas italienska svärmors hembakade tortellini i hemlagad buljong; Foto: Privat

Christinas italienska svärmors hembakade tortellini i hemlagad buljong; Foto: Privat

Min skoltid på Adolf Fredriks musikskola och julen är ett kapitel för sig. Det känner alla igen som gått på AF. Hur man frysandes, tidiga, mörka Luciamorgnar med knarrande snö under stövlarna gick i väg till pendeltåget för att sjunga i någon av Stockholms kyrkor, med lingonkrans och nystruket Lucialinne i väskan. Och därefter Luciatåg på museum, köpcentrum, gator och torg. Adventskonserter hade vi också.

Jag gifte mig ju och bosatte mig i Italien så småningom och fick då en ny julkultur på köpet. Jämförelsevis är den italienska julen mindre stämningsfull men har en djupare innebörd. Av religiösa skäl äter man inte kött på julafton men däremot en stor middag bestående av fisk, t.ex. en pastarätt eller risotto med skaldjur följd av ugnsstekt fisk och grönsaker. Min svenska gravade lax är obligatorisk som förrätt. Vi delar ut julklappar och den som vill går i midnattsmässan, annars går vi alla till kyrkan på juldagen. Då äter vi igen och blir serverade julens höjdpunkt, nämligen min svärmors hembakade tortellini i hemlagad buljong. Vi avslutar med en speciell julkaka som heter ”panettone” och skålar och önskar varandra god jul.

De svenska traditionerna kring advent och Lucia är viktiga för hela familjen och det gladde mig speciellt att våra barn, när de flyttat hemifrån, var noggranna med att följa samma traditioner. Så därför kan det hända att de ringer och frågar hur länge glöggen ska värmas eller var adventspyntet finns.

Sånt värmer det svenska modershjärtat!