Network Menu

Gunillas jul förr och nu


<<< Till listan över alla luckasidor för 2016
<<< Till sidan med alla ramsor


Gunilla Possenius var SWEA Internationals ordförande 1994-1997. Gunilla föddes i Göteborg och tog studenten i Stockholm. Gunilla har varit Swea sedan 1987 och satt i SWEA Stockholms styrelse 1988. Hon var med vid starten av SWEA Genève 1989, grundade SWEA Lissabon 1991, SWEA Seoul 1993, och SWEA Vilnius 1998 och har varit ordförande i de tre sistnämnda avdelningarna. Under Gunillas tid som IO fick alla avdelningar gemensamma stadgar, då SWEAs General Bylaws for Chapters antogs. Gunilla bor nu i Portugal och Sverige och är medlem i SWEA Lissabon.

Gunilla på ICCB, 2003

Gunilla på International Christmas Charity Bazaar (ICCB) i Vilnius, 2003, tillsammans med President Adamkus
Foto: Privat

Det sägs att det svenskaste som finns är midsommarfirandet. För min del var det aldrig något återkommande inslag i barndomen. Den tradition som däremot följt mig under mina 70 år i Sverige och utomlands är julen.

Barndomens jular har alltid ett visst skimmer. Mina firades i Göteborg, min födelsestad och mina föräldrars hemstad, trots att vi bodde i Stockholm. Samma schema varje år och samma deltagare i tre dagar.

Julafton hos mina och mina kusiners morföräldrar på Tingstad på andra sidan Göta Älv, en timme med buss från sta´n.

Lunch vid ett-tiden då mina farföräldrar och mina kusiners farföräldrar anlänt med bussen från stan och pappa varit inne på Gumperts och Eckersteins bokhandlar och varuhuset Meeths för de sista klapparna.

I det stora husets enorma övervåning med utsikt över älven och Göteborg bjöds på allt från olika sorters sill och lax, sillsallad, syltor på längden och tvären, ”doppe” i grytan, rödkål och skånsk brunkål till skinka, revbensspjäll, skånsk julkorv och ostar. På det kaffe med klenäter och struvor, hembakt förstås. Medan mormor, min mamma och moster röjde upp kunde alla andra vuxna och barn knäcka nötter (och spela filippin), äta fikon och dadlar, clementiner och apelsiner och trycka i oss knäck, kola och marsipan. Frukt och godis staplade man på de mörkgröna Gustafsbergstallrikarna, medan maten serverades på den blågråvita servisen Señora från Johnson Bros, som jag sedan släpat med mig runt världen.

Efter julklappsutdelning var det dags för middag med lutfisk, som mormor lutat i stora trä-kar i källaren, och gröt innan stadsgästerna skulle ta bussen hem.

Juldagen infann sig hela gänget till middag hos mina farföräldrar på Vasaplatsen. Hur vi kom dit minns jag inte men förmodligen per bil då både morfar, min morbror och vi hade bil. Juldag i Göteborg innebar grönkålssoppa med ägghalvor och prinskorv utan skinn, följt av standardjulbord, kaffe och kakor samt ”gottebord”.

Gunillas julkrubba; Foto: Gunilla Possenius

Gunillas julkrubba
Foto: Gunilla Possenius

Annandag Jul var vi alla hos mina kusiners farföräldrar på Södra Vägen. Maten minns jag inte men Tant Ella, deras farfars fru, fascinerade mig med att mala kaffe på en sådan där kaffekvarn med en liten låda i, som hon vevade runt med schvung. Hos mormor var kaffet alltid färdigmalet, inköpt tror jag hos Wickman & Stillström.

Några religiösa inslag under julen minns jag inte från barndomen, bara att man ständigt åt.

Efter studenten när jag pluggade i Seattle ett år bröts denna tradition. Då firade min svenska väninna vid universitetet och jag juldagarna hos tre olika sorority-systrar i Kalifornien med kalkon och helt andra saker.

Nästa jul gjorde min mamma och jag kalkon i Stockholm, en juldagstradition som höll i sig så länge hon orkade hålla på med ”stuffing” till Fågeln. Efterrätten som infördes hos oss med kalkonen har vi kvar i min egen lilla familj – ingen jul utan plumpudding med vaniljgrädde. Sedan dess har alla jular firats i Stockholm, även när jag/vi bott i andra länder medan nyår däremot har skiftat. Efter att vi köpte huset i Monsaraz 1990 var traditionen jul i Stockholm men nyår i Monsaraz, innan vi återvände till Seoul eller Vilnius.

Sedan våra föräldrar gått bort har mönstret ändrats till ”lille-Julaftnar” med Bengts dotter med familj, min faster och mina halvegyptiska kusiner, heldagslunch med våra vänner från Rom, dito med vår sons ”fästmö” när de var tre år i Seoul och hennes familj samt sammanstrålning i Stockholm med goda vänner som man som utlandsboende inte ser så ofta.

Julbasarprodukter på International Christmas Charity Bazaar (ICCB) i Vilnius, 2012; Foto: Gunilla Possenius

Julbasarprodukter på International Christmas Charity Bazaar (ICCB) i Vilnius, 2012
Foto: Gunilla Possenius

Numera innebär själva julafton för vår kärnfamilj på tre personer jullunch med i huvudsak bara sill, lax, löjrom och skinka att hinnas med före Kalle Anka. Sedan drar vi oss undan på varsin kammare för att skriva julklappsrim före Karl-Bertil Jonsson. Julklappsrimmen har blivit mycket viktigare än själva klapparna som vi minimerat men måste ha kvar – annars kan vi inte rimma.

Grönkålssoppa och plumpudding måste också inmundigas under julhelgen och gärna lutfisk (färdigköpt). Idag är det svårt att förstå hur man förr i världen kunde rent ut sagt smälla i sig så mycket mat, kakor, godis och nötter.

Sedan Seoultiden (1993-98) har vi alltid haft någon form av förberedelser med julbasar, Luciafirande, advents- och julpyntande av hela hemmet utomlands med tomtar, julbockar och plastgran samt vår Fredriks födelsedag den 17 december firad på ena eller andra stället. Sedan sätta upp julpyntet i Stockholm med tomtar, julbockar och riktig gran plus julkrubban med grön mossa och stenar från Gotland för att skapa bibliskt landskap. Ibland har granen i Stockholm bara haft en livstid på tre dagar men riktig gran måste vi ha!

Förberedelse för och deltagande i julbasar kommer vi fortfarande inte undan sedan 2003 i Vilnius, då jag startade International Christmas Charity Bazaar (ICCB) där. Första året lanserades SWEA-glöggen, hemlagad efter recept av en överste vid svenska övervaknings-styrkan i Panmunjom (där SWEA Int´l planterat en riktig gran!). Bekymrad över kvaliteten på Seoul-Sweornas Luciaglögg inte bara gjorde han glöggen i vårt kök utan gav oss receptet. Buteljerad SWEA-glögg blev sedan en storsäljare i Vilnius! Med åren har basaren vuxit till ett enormt evenemang med tidigare presidentparet som stöttepelare och med Vilnius på listan över bästa julmarknadsdestinationer i Europa!

Tomtarna framför huset i Almelund; Foto: Gunilla Possenius

Tomtarna framför huset i Almelund
Foto: Gunilla Possenius

Varje år sedan starten har jag gjort mina små tomtar som jag – trots att vi flyttade 2004 – säljer i Sveriges stånd i Vilnius´ gamla rådhus iförd Bohusdräkt, numera enda infödda svenskan. Undantaget var 2009 då Sverige inte hade något stånd. Då sålde jag mina tomtar på Nordiska Klubbens julbasar i Cascais i stället.

Ingen jul utan ICCB i Vilnius och heller ingen jul utan Maggan och Chris svenska handgjorda tomtar från Portugal. Innan vi flyttade från Cascais till Seoul köpte jag tio olika tomtar (Du är inte klok, sade min man) som varit med oss runt och även varit i både koreansk och litauisk tv. Men inte nog med det, jag köpte in fler och sålde till Sweor både i Seoul och Vilnius. Runt om i världen finns dessa underbara tomtar hos otaliga Sweor som bott i Lissabon, Seoul och Vilnius, inklusive hos SWEAs grundare Agneta Nilsson.

Denna tomtetradition är vi många Sweor som lämnar över till nästa generation. När vi bodde på gården vid Smygehuk hände det att tomtarna tog med julbockarna ut och roade sig i snön!

Gunilla Possenius
Ordförande SWEA International 1994-1997