Network Menu

Kerstins önskelista


<<< Till listan över alla luckasidor för 2016
<<< Till sidan med alla ramsor


Kerstin Mayberry; Foto: Tim Williamson

Kerstin Mayberry; Foto: Tim Williamson

Kerstin Mayberry, SWEA Toronto, var SWEA Internationals ordförande 1990-1993. Kerstin växte upp i Malmö och tog studenten på Spyken i Lund. Som artonåring for hon till Princeton, NJ som au pair, och har därefter bott i New Jersey, Pennsylvania, Tokyo och Washington D.C., innan hon på tidigt 70-tal flyttade till Ontario i Kanada. SWEA har under många år varit ett av hennes stora intressen och hon har bl.a. varit ordförande i SWEA Toronto och medlem i dess kör och folkdanslag.

Kerstin Mayberrys uppsats

7-åriga Kerstin Bengtssons uppsats från Arbetsbok, Malmö Stads Folkskolor 1941, 2 klass

Julen är för mig: familjen, samhörighet, traditioner, budskapet om ljuset, omtanke om våra medmänniskor. Jag skulle kunna tro att mina jular i stort sett firats på samma sätt under mina 82 år, trots att omgivningen ändrats. Men jag fick en tankeställare då jag fann Arbetsbok, Malmö Stads Folkskolor 1941, Kerstin Bengtsson, 2 klass, bland gamla läroböcker. I vacker skrivstil fann jag en 7-årings Önskelista:

Till julklapp önskar jag mig en cykellykta, ett rese-ur, böcker, pengar, ett sött förkläde, ett nytt poesi (-album?), ett sött skärt nattlinne, byxor och linne av charmeuse tyg, ett par vita sockor, ett par vita vantar, en klänning, elektriskt ljus i dockskåpet, en ny dockevagn, en dockeklänning till en docka som har nummer 51 på kroppen, dockeskor till samma docka, hon tar nr. 8 i skor. Färgkritor och rit-block, Knoll och Totts jultidning.

Enligt nästa uppsats fick jag nästan allt, fast mina sockor blev mörkblå och jag fick två kopior av Sagoprinsessan.

Säkert blev det lutfisk med senapssås, senapen krossades av en kanonkula som rullat runt i en träskål. Skinkan var nog köpt genom någon vän på landet, fast kanske var det inte så sträng ransonering på kött julen 1941. Det var krig runt om i världen vid det laget, Danmark låg inom synhåll på andra sidan Sundet, färjan gick fram o tillbaka under uppsyn av tyska soldater, landet var ockuperat, men Kung Christian red sin häst genom Köpenhamns gator varje morgon.

Vi fick risgrynsgröt med mandel, ofta blev det farfar som satt och tuggade på mandeln utan att låtsas om det. Jag tror faktiskt att det fanns en hel del att inte låtsas om på julen då jag var sju år och önskade mig ett sött nattlinne.